Beathricensdagar

Leds. På allt är ja leds.
Ingen enrgi till nått längre. Sur känner ja mig också. Stressad, för vaddå? Ingening. Herrejisses.
Ja. Vad ska man säga.
Inte är mitt humör nå vidare heller. Men ja har väl alltid varit lite av en bitch. Karln kallar mig kommandorskan imellan åt, här frågas de inte nå snällt utan här beordras allt just nu.
Va äre med mig??
Tycker fan veckorna ser lika dana ut, dag ut o dag in. Man har sina rutiner o man gör det som ska göras. Man kämpar med jobb imellan åt, imellan åt blir det för mycket också men inte kan man tacka Nej heller för man vill ju ha dom där extra kronorna som gör att man kan unna sig nå speciellt, lagra pengarna på hög eller bara leva lite lyxigare nån månad. De känns just nu bara skit allting. Ja är så leds. Jag har ju jobb så ja klarar mig. Men ja är ändå inte nöjd. Det är ett stressproblem de här med pengar. Att sitta hemma o nästintill räkna dagarna o räkna alla timmar. Att veta att nu är de så många timmar ja fått ihop o ja måste jobba minst så många timmar till för att det ska vara en okej/bra månad. Sen att se hur dagarna bara flyger iväg o jobben inte kommer är ännu värre. Men som sagt just nu rullar de på. Men ja vill ju så gärna ha fasta timmar, spelar ingen roll skulle bara vara skönt att veta att ja ex. alltid jobbar onsdagar just så många timmar. Då vet man ju iaf! Men näe. Ska på arbetsintervju på måndag också, så jäkla skit nervös så jag har gruvat mig sen i onsdags. Jag var till min "miroi tjej" som ja går hos via arbetsförnedringen o fick lite stöd.. PUH, tur de.  Nått som är väldigt avslapnande inombords är att karln har jobb som flyter på bra just nu. Att han också får in en extra peng gör ju saken ännu bättre.

Men mitt humör går i vågor. Först är ja skit glad sen så är ja skit sur o leds o sen är allt som vanligt, O nej ja är inte på tjocken som en kompis frågade! Ja är bara en jäkla upponer människa just nu.
Ja kan tyvärr inte hjälpa det. Men de är "normalt" när ja jobbar iaf. Tur de.
Känner att ja måste hitta nått som gör att det blir ändringar i vardagen, den är så grå just nu. Vill ju inte ha det så här resten av livet att det bara är extrajobb hela tiden, inga vik eller nå fasta dagar. hur länge ska man orka springa som vikarie att aldrig kunna planera riktigt då jobben alltid går först. man tackar ju inte nej till jobb för att man planerat birsta eller nått.
Jaja. Sura jag ska väl sluta skriva, får väl återkomma om hur måndagen gick.
PS. Im back in blond :P haha