Tragiskt fy fan..
Jag sitter här vid datorn vet knappt vad jag ska skriva men ja har så mycket inom mig och det känns så hemskt, jag är så upprörd och ledsen.
Mammas grannes hund blev ihjälbiten av en hund som min farbror passar för tillfället. Den hunden har ja aldrig litat på, en schäfer med helt fel ägare och uppfostran. Cherie har aldrig fått vara med den hunden. Hunden som blev ihjälbiten var en liten bichon hane på ca 11år. Världens snällaste, gjorde inte en fluga för nämnt. Cherie tyckte så mycket om den hunden, gick och pep utanför på vägen vid dennes bro när man var på promenad förbi. Hon fick leka med gammgubben. hon var så glad och han var också en glad liten hund. Han hade sin fästmö, Siv en annan liten hund. Händelsen hände precis utanför mamma och pappas bro. Där dog Drutten, en bichon på 11år. Mamma ringde och berättade för mig med skak i rösten vad som hänt och tårarna började bara rinna på mig. Så hemskt. tycligen blod ända upp på bron och lite "bitar" av hunden runt omkring. Hjärtat hoppar på mig. Fy fan. Jag hoppas verkligen att min farbror eller hans kompis som äger hunden tar insiativet och avlivar hunden, en hund som har bitit en gång biter igen och en hund som har dödat och fått smak på blod lär försöka döda igen. Nästa gång kanske de är ett barn som råkar illa ut. De gör så ont i mig, och samtidigt som jag lider med Eva som ägde Drutten så kommer ändå tankarna på att tänk om det varit Cherie min lilltjej, samma ras, O just att det hänt utanför mamma och pappa är ännu värre. Visst hundar som är instabila kan gå till attack när som helst var som helst. Men nu vare just där min mamma bor precis utanför bron/dörren. Mamma bad mig att inte komma dit meed Cherie nu, o de vill ja inte heller så länge de finns blod kvar. Ja måste nog lägga en blomma på bron åt Eva, ja tycker så hemskt synd om henne, kan inte förstå men kan känna medlidande för hur hemskt det är. Ens hund är ju ens bästa vän, det är nån som förstår en och alltid finns där. Min farbror kommer inte vara min farbror längre, han kommer inte tillhöra min familj i mina ögon om han inte ser till att hunden avlivad. Självklart så kommer detta att anmälas till polisen. Jag känner mig konstig i kroppen, jag var ju inte där, jag såg det inte men själva grejen till att det hänt nått så hemskt. DÄR MAMMA O PAPPA BOR!!! I världens lugnaste område där det bara bor pensinärer och barnfamiljer i stort sett. O hunden blev inte ihjälbiten heller, utan ihjälsliten i stort sett. Veterinären hade sagt att hon aldrig sett nå så hemskt under alla sina år, det hade lossnat en bit från en tand eller om det var en tand från schäfern när han bet ihjäl bichonen. Jag tittar lite på Cherie och det känns underbart att hon ligger här bredvid mig min lilla prinsessa. Jag kan inte säga hur jag skulle må om ja förlorade henne och inte hur ja skulle må om jag förlorade henne på ett sånt hemskt sett, men ja skulle nog må förjävligt hemskt hur länge som helst, de är inte nått som går bort på en dag, en vecka eller en månad.
Jag kände att jag var tvungen att skicka ett sms om vad som hänt till uppfödaren, bara kortfattat. För hunden kom från hans kennel, min o evas kom från samma. Visst han kanske inte vill veta sånt men nu blev de så iaf..
Gör så ont i mig, huva. Har tänt ljus för den lille stackaren. Vila i frid, lille vän!
Mammas grannes hund blev ihjälbiten av en hund som min farbror passar för tillfället. Den hunden har ja aldrig litat på, en schäfer med helt fel ägare och uppfostran. Cherie har aldrig fått vara med den hunden. Hunden som blev ihjälbiten var en liten bichon hane på ca 11år. Världens snällaste, gjorde inte en fluga för nämnt. Cherie tyckte så mycket om den hunden, gick och pep utanför på vägen vid dennes bro när man var på promenad förbi. Hon fick leka med gammgubben. hon var så glad och han var också en glad liten hund. Han hade sin fästmö, Siv en annan liten hund. Händelsen hände precis utanför mamma och pappas bro. Där dog Drutten, en bichon på 11år. Mamma ringde och berättade för mig med skak i rösten vad som hänt och tårarna började bara rinna på mig. Så hemskt. tycligen blod ända upp på bron och lite "bitar" av hunden runt omkring. Hjärtat hoppar på mig. Fy fan. Jag hoppas verkligen att min farbror eller hans kompis som äger hunden tar insiativet och avlivar hunden, en hund som har bitit en gång biter igen och en hund som har dödat och fått smak på blod lär försöka döda igen. Nästa gång kanske de är ett barn som råkar illa ut. De gör så ont i mig, och samtidigt som jag lider med Eva som ägde Drutten så kommer ändå tankarna på att tänk om det varit Cherie min lilltjej, samma ras, O just att det hänt utanför mamma och pappa är ännu värre. Visst hundar som är instabila kan gå till attack när som helst var som helst. Men nu vare just där min mamma bor precis utanför bron/dörren. Mamma bad mig att inte komma dit meed Cherie nu, o de vill ja inte heller så länge de finns blod kvar. Ja måste nog lägga en blomma på bron åt Eva, ja tycker så hemskt synd om henne, kan inte förstå men kan känna medlidande för hur hemskt det är. Ens hund är ju ens bästa vän, det är nån som förstår en och alltid finns där. Min farbror kommer inte vara min farbror längre, han kommer inte tillhöra min familj i mina ögon om han inte ser till att hunden avlivad. Självklart så kommer detta att anmälas till polisen. Jag känner mig konstig i kroppen, jag var ju inte där, jag såg det inte men själva grejen till att det hänt nått så hemskt. DÄR MAMMA O PAPPA BOR!!! I världens lugnaste område där det bara bor pensinärer och barnfamiljer i stort sett. O hunden blev inte ihjälbiten heller, utan ihjälsliten i stort sett. Veterinären hade sagt att hon aldrig sett nå så hemskt under alla sina år, det hade lossnat en bit från en tand eller om det var en tand från schäfern när han bet ihjäl bichonen. Jag tittar lite på Cherie och det känns underbart att hon ligger här bredvid mig min lilla prinsessa. Jag kan inte säga hur jag skulle må om ja förlorade henne och inte hur ja skulle må om jag förlorade henne på ett sånt hemskt sett, men ja skulle nog må förjävligt hemskt hur länge som helst, de är inte nått som går bort på en dag, en vecka eller en månad.
Jag kände att jag var tvungen att skicka ett sms om vad som hänt till uppfödaren, bara kortfattat. För hunden kom från hans kennel, min o evas kom från samma. Visst han kanske inte vill veta sånt men nu blev de så iaf..
Gör så ont i mig, huva. Har tänt ljus för den lille stackaren. Vila i frid, lille vän!
Kommentarer
Postat av: Lola
Tack !
Trackback
